Roger

 

Yes, jag klarade det!

 

På den 59 födelsedagen fick jag en startanmälan i Vasaloppet av min yngste son Mikael som present. Han och jag skulle åka loppet tillsammans. Jag som inte hade tränat på 30 år bävade inför uppgiften. Många tankar for igenom mitt huvud. Måste börja träna, men hur?

Min fru Christina som är en inbiten motionär i Strömstad kom med idén att jag skull "köpa" en personlig tränare på Strömstads badanstalt . Sagt och gjort. Jag fick Marcus som instruktör och han la upp ett program för mig. Detta var på hösten 2010. Han föreslog rodd, cykling och stakmaskin. Efter det körde jag programmet minst en gång per vecka.

När snön kom var det dags att köpa skidor med all utrustning. Snön kom sent här i Strömstadstrakten och jag letade snö för att träna. Bullarn, Ranebo och Idefjordens orienterings- klubb blev platser jag åkte skidor på. Då jag bor på Nordkoster så blev det under julhelgen några mil runt i Basteviken. Totalt blev det 16 mil.

Månaden före Vasaloppsstarten bar det iväg till värmen i Thailand, kanske inte den bästa uppladdningen men ett cykelpass om dagen i ca 1 timme blev det i varje fall. Väl hemkommen var det dags att packa all utrustning och bege sig till Sälen. Mikael hade lagt upp taktiken med kostintag och vila.

Klockan 06.00 på morgonen den 6 mars var vi i startfålla 10 i Sälen, d.v.s. längst bak, och framför oss hade vi 15000 förväntansfulla Vasaloppsåkare. Starten gick i ett fantastiskt väder, 10 grader kallt och gnistrande solsken.

De första milen gick bra men då jag närmande mig Evertsberg efter ca 4 mils åkning började kroppen bli sliten, tankarna malde, skall jag bryta här. Såg bussarna där avhoppade Vasaloppsåkare satt för att transporteras till Mora. Frugan och Mikaels flickvän peppade mig och jag beslutade att fortsätta, bara 1,5 mil till nästa kontroll i Oxberg!

Efter svackan i Evertsberg gick det bättre och bättre och då 1 mil var kvar tyckte jag att vi susade fram i den mörka skogen.

Efter 11 timmar 9 minuter 26 sekunder var jag framme vid målet och de 9 milen var avverkade. En fantastisk härlig känsla spreds i kroppen, benen var slitna men i övrigt inga skavanker eller skavsår.

"Yes, jag klarade det på mitt 60-tionde levnadsår, otroligt"

Tack Strömstad Badanstalt och främst då Marcus för stöttning och ett perfekt upplagt träningsprogram. Har fått blodat tand och funderar på att åka Vätternrundan med min äldste son Fredrik i år, vi får se hur det blir med det...

//Roger